Nu utbildar vi varandra kring endometrios!

Endometrios - en osynlig sjukdom

När endometrios utvecklas i kroppen sker något problematiskt - celler som liknar dem i livmoderslemhinnan (endometrium) etablerar sig utanför sin naturliga plats i livmodern. Dessa celler bildar små härdar som orsakar inflammation vilket i sin tur leder till både smärta och ärrbildning. Trots intensiv forskning har vetenskapen ännu inte fastställt den exakta orsaken, men en ledande teori handlar om "retrograd menstruation". Vid detta fenomen vandrar mensblodet bakvägen genom äggledarna ut i bukhålan, där immunförsvaret inte klarar att hantera de levande endometriecellerna som sedan etablerar sig där de inte borde finnas.

Vanligast hittas dessa endometrioshärdar i lilla bäckenet, på äggstockarna eller runt känsliga organ som urinblåsan och ändtarmen. Endometrios kan dock i sällsynta fall uppträda nästan var som helst - från bukvägg och navel till mer oväntade platser som lungor, lungsäckar och ljumskar.

Det tysta lidandets sjukdom

Inte alla kvinnor med endometrios upplever besvärande symptom. Ungefär hälften av de som lever med sjukdomen märker knappt av den, medan den andra hälften kan uppleva allt från milda besvär till mycket svåra symptom där smärta ofta står i centrum.

Vanliga signaler på endometrios inkluderar mensvärk som går långt utöver det normala och smärta som inte bara begränsas till mensen utan kan uppträda vid olika tidpunkter i menscykeln. Många upplever djup samlagssmärta som kan göra intima stunder till ett smärtsamt moment. Att gå på toaletten kan vara smärtsam och kronisk buksmärta en följeslagare i vardagen. Återkommande blåsbesvär som påminner om urinvägsinfektion, men utan bakteriefynd, kan också vara ett tecken.

Magen är ofta besvärlig för den med endometrios, med symptom som påminner om IBS (irritabel tarm). Perioder av sjukdomskänsla, energilöshet och en trötthet som inte går att vila bort är också vanliga följeslagare. Sjukdomen kan påverka förmågan att bli gravid naturligt, men låt inte detta skrämma dig - nästan lika många med endometrios får egna biologiska barn som de utan sjukdomen, även om en större andel behöver hjälp av IVF-behandling på vägen.

Tidiga tecken och varför vi inte ska vänta

Forskning visar entydigt att de flesta som utvecklar endometrios börjar känna av symptom redan under tonåren, ofta bara något eller några år efter den första mensen. Trots detta dröjer det i genomsnitt närmare 8 år innan diagnosen fastställs från det att kvinnan själv börjar ana att något inte stämmer med hennes smärtupplevelse.

Tyvärr missförstås dessa besvär alltför ofta av skolsköterskor, personal på ungdomsmottagningar, husläkare och till och med gynekologer. Den kulturella föreställningen att "mens ska göra ont" bidrar till att diagnos och behandling försenas, vilket leder till att många går med behandlingsbara besvär i onödan. Vid minsta misstanke om endometrios är det därför viktigt att påbörja behandling direkt - för varje år med obehandlad sjukdom ökar risken för långvariga besvär.

Behandling av endometrios

Eftersom forskning pekar på att endometrios kan uppstå och förvärras när mensblod rör sig bakåt genom livmodern och via äggledarna ut i bukhålan, är en viktig behandlingsstrategi att minska eller helt stoppa menstruationsblödningarna. Detta kan uppnås med hormonella behandlingar som p-piller eller hormonspiral, vilket hjälper många med sina symptom.

För patienter som inte får tillräcklig lindring finns ytterligare behandlingsalternativ där läkaren tillfälligt kan "stänga av" kroppens egen hormonproduktion. När medicinsk behandling inte ger önskad effekt kan kirurgi bli aktuellt för att avlägsna endometrioshärdar och lösa upp smärtsamma sammanväxningar i buken. Vid smärthantering visar kombinationen av paracetamol (Alvedon) och antiinflammatoriska läkemedel som NSAID (exempelvis Ipren) ofta god effekt.

Det mest centrala budskapet att ta med sig är att menstruation inte ska orsaka svår smärta. Om vanliga värktabletter inte hjälper mot mensvärken är det viktigt att söka hjälp hos en gynekolog. Tänk på att det finns effektiv behandling tillgänglig, och ju tidigare denna sätts in, desto bättre är förutsättningarna för att minska lidande och förhindra sjukdomens progression.